Halmstad­­gruppens historia

Här kan du följa gruppens historia genom ungdomsåren i Europa till genombrottet som de svenska surrealisterna.

Gruppen kom att göra betydande avtryck i svensk konsthistoria, mycket tack vare sina internationella kontakter. På 1920-talet studerade konstnärerna i Paris och Berlin för berömda avantgardekonstnärer som Archipenko och Léger.

I början av 1930-talet går Halmstadgruppen in i en ny fas – den surrealistiska. De möter surrealismen i Paris, i en tid då Europa befinner sig i en djup politisk och ekonomisk kris. Halmstadgruppen introducerar konstriktningen i Sverige. Dock sätter gruppens medlemmar en säregen prägel på sin surrealism där det nordiska ljuset och den halländska kuststräckan ofta är närvarande.

Halmstadgruppen upplöses 1979 i samband med Stellan Mörners bortgång. Idag räknas den som en av världens längst bevarade konstnärsgrupper.

Ungdomsåren i Halmstad

De sex unga konstnärerna Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner, Axel Olson, Erik Olson och Esaias Thorén skolas alla i den typiska 1920-talsanda som färgar konsten i Frankrike, Italien och Tyskland vid denna tid. Efter första världskriget vill man bygga upp världen på nytt. Industrialismen tar fart, städerna växer och tekniska innovationer avlöser varandra. Konsten blir konstruktivistisk.

Rationalismen, optimismen och framtidstron sätter tydliga spår på dukarna. Med raka linjer och räta vinklar blir rykande skorstenar, dundrande tåg och ångande maskiner tidens motiv. Konstnärerna leker med plangeometriska former i ett tvådimensionellt perspektiv. Ytan är viktig i uppbyggnaden av bilden och till skillnad från impressionisternas dukar med tjocka lager av färg, lämnar man knappt några synbara penseldrag efter sig.

När de unga konstnärerna visar sin moderna konst i sin lilla hemstad Halmstad, tas den emot med stor tveksamhet. Sverige, med sitt nationalromantiska arv från bland andra Anders Zorn och Carl Larssons bildvärld, har ännu svårt att ta till sig denna nonfigurativa modernism. De sex vännerna bestämmer sig för att gå samman. Med gemensamma utställningar vill de befästa den moderna konsten och vinna publikens intresse. Så bildas Halmstadgruppen 1929. Med Halmstad som en gemensam bas ska vännerna, genom sina konstnärsvisioner, hålla samman för resten av livet.

Människor är på väg till jobbet vid en industri.

Erik Olson, "Aftonlandskap", 1927

1920-talets konst, kontakten med Europa

1920-talet präglas av optimism och framtidstro. I konsten tar det sig uttryck som starka, klara färger och hyllningar till tekniken, vilket kan ses i många av Halmstadgruppens målningar från tiden.

Axel Olson reser 1923 till dåtidens kulturella metropol, Berlin. Där studerar han för Alexander Archipenko, tillsammans med danska Franciska Clausen. Archipenko är kubist, och lär sina elever att bryta upp motiven från sina ursprungliga former och rekonstruera dem med hjälp av facetter och geometriska former. I samma bild kan man då se motivet från olika håll. Konstriktningen utmanade det traditionella måleriet, och betraktaren.

1924 reser kusinerna Waldemar Lorentzon och Erik Olson istället till Paris, som nu är Europas konstcentrum. Där studerar de vid Académie Moderne för den nyligen tillträdda huvudläraren Fernand Léger. Tillsammans med Franciska Clausen och Otto G Carlsund tillhör de hans första omgång studenter. Léger intresserar sig också för kubismen, men vill snarare än att utmana betraktaren istället skapa stabilitet och balans i bilden, en lärdom som kommer att präglar Halmstadgruppens konstnärer djupt och länge. Esaias Thorén reser till Paris 1926, men man ser att han genom sina vänner redan hade inspirerats av Légers läror. Thorén studerar för den svenska konstnären Otte Sköld i Paris.

Halmstadutställningen 1929 är en uppvisning av det finaste inom ny teknik, hantverk och konst som staden kan erbjuda. Egon Östlund ansvarar för konstavdelningen, och väljer att lyfta fram de sex konstnärerna. Trots stort motstånd lyckas han driva igenom detta. I pressen benämndes de sex som ”Halmstadskolan”. Med erfarenheter av hur europeiska konstnärer nätverkar, bildar grupper och skriver manifest, så väljer de sex vännerna att gå samman i Halmstadgruppen 1929, där fokus på den moderna konsten är det som enar dem.

En bandyspelare åker starkt lutande åt höger. Till vänster syns klippor och framför honom är en röd boll.

Sven Jonson, "Bandyspelaren", 1930

Mötet med surrealismen

Halmstadgruppen bildas i en tid då världen befinner sig i kris. Den stora depressionen utbryter i USA 1929 och i Europa sker Kreugerkraschen 1932. Den ekonomiska oron sprider sig i världen.

Konstnärer runt om i Europa påverkas av klimatet och nya ismer uppstår i kontrast till den glada anda som färgade 20-talskonsten. 1925 författar den dadaistiska konstnären André Breton Le Manifeste du Surréalisme som ska utgöra grunden för surrealismens konst och litteratur i Paris. Konstnärer som Salvador Dalí, Max Ernst, René Magritte och Man Ray ansluter sig till rörelsen. Ismen har sina rötter i Freuds psykoanalys som vid denna tid har revolutionerat världen med teorier om drömtydning och det undermedvetna.

Surrealism betyder öververklighet på franska och har som konstform inga logiska regler. Förnuftet förskjuts och det irrationella tillåts spela i absurda kontraster och egendomliga situationer. Fysiska lagar kan upphävas och föreningar mellan de mest motsägelsefulla föremål kan uppstå.

Halmstadgruppen kommer i kontakt med surrealismen redan under 20-talet men börjar först i början av 30-talet att själva experimentera med ismen. 1934 har Halmstadgruppen utvecklats till en surrealistgrupp med länkar till den kontinentala surrealismen, men med det halländska kustlandskapet som ständig inspirationskälla.

Ett ansikte i himlen, en hand med ett öra och ben, en huvudlös figur i en tavelram.

Axel Olson, "Målaren-Sökaren", 1938

Halmstadgruppens surrealism

Gruppen arbetar parallellt med de franska surrealisterna och följer under 30-talet ismens utveckling via sina kontaktnät.

1935 deltar medlemmarna i utställningen Kubisme=Surrealisme i Köpenhamn och Stellan Mörner och Erik Olson ställer ut på The international surrealist exhibition i London 1936 tillsammans med bland andra André Breton, Salvador Dalí och Paul Eluard. Men de svenska surrealisterna bär på egna referensramar. De surrealistiska scenerna utspelas ofta i ett halländskt kustlandskap med sitt säregna vita ljus. Strandfynd och fiskeredskap blir återkommande motiv och ett signum för gruppen.

Det finns också en annan utmärkande skillnad mellan Halmstadgruppen och de internationella surrealisterna –synen på religion i förhållande till surrealism. Det surrealistiska manifestet förkastar religion på de surrealistiska dukarna, medan Halmstadgruppen har en mer tolerant inställning till föreningen av de två. När andra världskriget närmade sig blir existentiella och religiösa frågeställningar allt mer synliga i vissa av gruppens verk.

Två snäckor och en gren på en strand.

Esaias Thorén, "Snäckorna", 1939

Andra världskriget och Söndrumskolonin

Med nazisternas landvinningar över Europa och den hotande kulturpolitik som Hitler sprider, lämnar Erik Olson Paris 1935 och bosätter sig utanför Köpenhamn.

När nazisterna ockuperar Danmark 1940 gör Erik ett nidporträtt av Hitler och tvingas under dramatiska omständigheter fly till Sverige efter att ha blivit svartlistad av Gestapo. Men när kriget bryter ut kan de surrealistiska konstnärerna inte längre fly in i det undermedvetna och öververkliga. Motiven påverkas och i början av 40-talet söker sig flera av Halmstadgruppens medlemmar bort från surrealismen.

Halmstadgruppens samlas åter på västkusten. I det lilla stenhuggar- och fiskesamhället Söndrum utanför Halmstad blomstrar ett intensivt kulturliv upp i något som kommer att kallas Söndrumskolonin. Konstnärer som Sven X:et Erixson, Felix Hatz, Vilhelm Bjerke-Petersen och Carl-Fredrik Reuterswärd, och poeter som Elsa Grave och Erik Lindegren tillsammans med många fler sammanstrålar här under 40- och 50-talet. Dramatiska och absurda surrealistscener byts ut mot varma vardagsmotiv i klara färger. Nu rör sig gruppens medlemmar mot sina individuella spår allt mer. De fortsätter att ställa ut tillsammans och förblir en grupp men med friare band.

Tavlan går i grått och bland lösa tidningsblad syns krigsplan, Hitler och blod.

Erik Olson, "Dagspressen", 1940

Halmstadgruppen 50 år

Halmstadgruppens sex medlemmar – Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner, Axel Olson, Erik Olson och Esaias Thorén – förblev en förenad konstnärsgrupp, kanske mest känd för sina pionjärinsatser i svensk konsthistoria på 20- och 30-talet. Men medlemmarna kom också med tiden att utveckla sina individuella spår.

Under 1940- och 50-talet kom flera av dem att utföra en mängd offentliga konstnärliga uppdrag. Idag finns många platsspecifika verk och fresker att se på bibliotek, teatrar och kyrkor runt om i landet. Ofta har dessa utsmyckningar kubistiska och konkretistiska inslag, som ett arv efter den modernism gruppen skolats i. På 60-talet, då världen åter befinner sig i en politisk kris, återknyter flera av gruppens medlemmar till ett surrealistiskt bildspråk.

Trots medlemmarnas personliga utveckling delar de ett gemensamt förflutet: mötet med den moderna konsten i ett blomstrande Europa, upptäckten av den trollbindande och irrationella surrealismen och åren med Söndrumskolonin. De höll därför samman och fortsatte med gemensamma utställningar livet ut.

Halmstadgruppen är unik på så vis att den aldrig upplöstes. De sex konstnärerna förblev en konstnärsgrupp genom hela livet. Först när Stellan Mörner går ur tiden 1979 upplöstes gruppen efter att ha varit förenad i 50 år. Därmed blev den en av de längst bevarade konstnärsgrupperna i hela konsthistorien.

Hjälp oss att skriva historia!

På Mjellby konstmuseum finns inte bara en stor samling med Halmstadgruppens konst utan också samlad dokumentation om gruppen. Har du ett konstverk, dokumentärt material eller en muntlig berättelse om Halmstadgruppen så hör av dig!

Vi efterlyser inte konstverk i syfte att köpa dem, utan vi vill göra en professionell kartläggning av gruppens produktion och position i svensk konsthistoria. Framför allt söker vi originalverk från 1920- och 30-talet.

Uppgifter som lämnas till Mjellby konstmuseum hålls strängt konfidentiella.